De flesta sorters skådning är ju beroende av vädret, vissa mer än andra. Att titta på fåglar vid den gotländska kusten på våren kan bli ”på många olika sätt”. Prognosen inför dagen varnade för raskt inrullande sjödimma och till detta ganska frisk vind. Lyckligtvis höll sig siktförsämringen på gott avstånd under större delen av utflykten. Trots SMHIs lite tråkiga prognos, lockade Fåröskådningen ut nio deltagare. Första anhalten är raukfältet vid Tunguhuvud öster om Lauterhorn. Undertecknad samt de två första deltagarna hann knappt ur bilarna förrän en härfågel kom förbiflygande mot väster i rask takt! Snacka om udda start på en utflykt till raukstränderna på Fårö. När den chocken lagt sig och resterande deltagare landat kunde vi börja spaningen. Ejdrar fanns på plats, om än inte i forna antal. Några fina flockar med alfåglar sågs, enstaka sjöorrar, småskrakar och storskrakar sågs tillsammans med de väntade måsarna och trutarna. En gråhäger besökte också havsstranden. Sakta, sakta kröp dimväggen närmare från Fårösund men ännu var sikten god norrut. Som grädde på moset kom plötsligt en alförrädare och landade bland änderna. Ingen utflykt utan överraskningar!
Några av oss tog fram fikakorgarna och fick lite ny energi. Sen blev det förflyttning österut till Langhammars raukfält men tyvärr rullade dimbankarna nästan in bland raukarna. Men vi gick i alla fall en sväng längs stranden österut. Det blev inte så mycket nytt att notera men två präktiga havsörnar dök upp ur dimman som spöken. Slutanteckningen blev några drillande storspovar fick bli en bra avslutningsfanfar på dagens utflykt. Ledde det hela gjorde
Per Smitterberg.